Klättrar uppåt...
Jag är så duktig! =) Jag klarade av opponent-respondentskapet idag galant! Lyckades till och med klämma in en del bra argument, det gick faktiskt riktigt bra!! Jag är stolt över mig själv, och det är nåt jag verkligen inte brukar säga om/till mig själv! För många är det verkligen inte så farligt att göra såna här saker, men för mig är det som att bestiga en liten bit av ett berg varje gång. Jag är inte på toppen än, men jag klättrar uppåt! Sakta men säkert..
Vi var 8 elever och två lärare som medverkade vid dagens examination. 4 elever turades om att vara aktiva, dvs 2 som opponerade på 2 personer som då skulle försvara (respondera) sitt arbete. Alla skulle såklart både opponera på ett arbete och försvara sitt eget. De andra 4 eleverna och lärarna fick komma med lite instickande kommentarer här och var. För mig var det absolut lättast att opponera eftersom att jag då visste vad jag skulle säga och kritisera. Det är värre att få kritik och frågor om varför man skrivit si och så, då måste man snabbt komma med ett bra argument vilket inte alltid är det enklaste..
Nu blev det ett väldigt långt (och tråkigt) inlägg om det här, men jag var bara tvungen att få ur mig det här och skriva om det, för min egen skull!